Du som är gay. Jag acepterar er! Jag lovar!

Jag förstår inte alla som säger 'eeeuuuww nej!! jag är inte gay!'

Liksom vad fan är det som är fel och äckligt med att vara gay?

Jag har varit gay en gång i tiden. Men inte nu längre.

Tror att jag har varit gay i 2-3 år utan att märka det.

Jag var mer intersserad av tjejer än killar. Men jag faktiskt straight.

Sen när jag var ungeför 12 märkte jag att jag var gay. Jag tyckte att det var fel på mig.

Jag försökte att ändra mig. Men till slut acepterade jag det. Jag berättade aldrig för någon.

Jag frågade en dag för min mamma vad hon tyckte om folk som var gay. Hon svarade med att det inte skulle vara så. Att om jag blev det skulle hon slå ihjäl mig.

Mitt hjärta sprack där.

Sen efter några månader märkte jag att jag blev kär i tjejer längre.

Jag vet inte om jag blev glad eller ledsen när jag märkte det.

Jag slutade att bli kär i tjejer när jag inte ens försökte att 'bli kär i killar istället'. Men ja..

Jag acpeterade mig själv till slut och var inte det längre. Jag slutade tänka alla tankar att jag och en tjej kysstes.

Men ja.. du som är gay!

Jag vill bara veta att du inte behöver ändra dig! Det finns massor av folk som är det!

Men som bara inte vågar berätta. Berätta att du är gay till dina närmaste vänner/familj.

Jag lovar, många kommer att aceptera dig och sluta skämta om ordet gay och bög.

Jag älskar er. Förlåt för att jag lämnade er två ett tag. Men jag märkte att jag inte ville vara där jag inte hörde hemmea längre. Så nu är jag tillbaks.

Ni som läser fattar nog ingenting, but that's ok for me.
Jag märkte att jag bara gillade att vara med H, I och D. Inte alls med E.

Så jag lämnade er. Det är inte kul med E. Jag gillar inte henne alls. Jag orkar inte med henne..

Hon har en gång skrivit att jag var hennes bästis. But that's bullshit.

Sanningen är att hon från början inte hade några vänner. Sen kom hon till oss. 'Oss' Som är 'Ni'

Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen för att jag lämnade er.

Men ni berättade 'hemligheter' tror jag.. för mig.. Jag berättade ingenting.. Ni sa att ni litade på mig.

Men L kommer alltid först. Jag och L är inte vänner.

Så ni dissade mig och var med henne istället på fritiden.

Det acepterar jag. Så om ni inte vill vara med mig på fritiden. Varför låtsats vara min vän på skoltid?

Men jag saknar faktiskt er. Alla utom E.

Visst, jag snackar fortfarande med er. Men det är inte som förr.

Vi har splittras till 3 grupper. Bara för att E kom till oss.

Först hade jag sjukt kul med er. Och jag tror att ni tycker detsamma. Vi väntade på varandra. Vi kunde inte sluta babbla.

Men nu lämnar ni varandra. Vi lämnar varandra.

D och I. E och H. Jag med mina vänner.

Allt bara för att E kom. H gillar henne. Det är okej. Jag vill såklart fortfarande vara med er.

Jag och H cyklar varje dag till skolan tillsammans. Ibland kan vi inte sluta babbla. Ibland säger vi inte ett ord.

Ibland skrattar vi. Ibland känns det som att du hatar mig. Men jag älskar dig.

Jag gör det faktiskt fortfarande. Det är bara det att jag inte vill vara med E. Och när jag går med D och I.. känner jag mig inte välkommen.

Men nu är jag med mina andra vänner. E och E. Jag älskar er. Det har jag alltid gjort.

Visst, vi brukar inte vara så mycket på fritiden. Det är för att du har träningar och bara är ledig på onsdagar.

Saknar också H jävligt mycket. Saknar inte så mycket E. Vi har gått i samma klass i 7 år. Men aldrig varit sådär skit nära.

Jag vill hitta min soulmate typ. Den som kan vara på dagarna och helgerna. Den som inte är så desperat. Den som är typ som mig och med min humor. Den som inte kan vara tyst ibland. Sån människa vill jag hitta.

Någon som jag kan berätta mina hemligheter som jag aldrig berättat för någon.

DIG VILL JAG FAN HITTA!

Om jag hittar dig kommer jag älska dig som fan.