Mamma märker nu att jag äter mindre och mindre.. Liksom.. Jag kan bli mätt på ett glas vatten (enligt min hjärna).

......

Jag gillar inte frukost. Jag gillar inte maten vi har hemma. Jag vill inte spendera mina pengar eller någon annans pengar på mat ute.

Enligt min hjärna blir jag mätt på att lyssna på bra musik. Fast jag vet sanningen, jag måste äta. Jag är hungrig.

Nu för tiden äter jag klockan 13 (när mamma kommer hem ifrån jobbet och tar med sig mat hem från jobbet)

Sen äter jag något litet, typ fika.
Sen kvällsmat.

Alltså jag fattar inte hur ni andra människor som både kan äta frukost, lunch, mellis OCH kvällsmat?

När jag är med vänner vill de äta. Då kan jag ju inte bara sitta bredvid och bara kolla på.. Så jag beställer något och tuggar väldigt länge och pressar i mig allt. Det är tufft för mig att svälja, men jag försöker.
Jag försöker och när jag ätit upp allt känner jag mig mätt och pigg.
Det är så jag vill må, mätt och pigg.
Men det är inte så min hjärna vill leva. Enligt min hjärna är det svårt att svälja, svårt att äta helt plötsligt. Enligt min hjärna är det bättre att va hungrig och bara gå en promenad så att jag inte tänker på att jag är hungrig längre. Och sen när jag är hemma kan jag belöna mig med mat.


Det är så mitt liv är med mat.